En del låtar har en sån melodi som framkallar något hos mig. Något sånt där som får mig att behöva skriva. Något som tar fram något speciellt i mig. Något som får känslor att flöda.
Jag förstår det där med otrohet, nu inte sagt att jag kommer vara det igen, eller hur? Men jag förstår, för jag har gjort det, andra har gjort det mot mig, och jag kunde inte ha brytt mig mindre. Men imorse när jag låg bredvid Robin, lät han ligga där och se lycklig ut (utom sexuellt sammanhang) så insåg jag, hur mycket jag älskar honom. Den där söta, rara, underbara pojken som har valt just mig och jag har ändå gjort som jag har gjort mot honom. Han förtjänar inte det jag gjort. Han förtjänar inte att jag är/var otrogen. Nytt mål: INTE vara otrogen. Och för första gången känner jag att jag faktiskt kan klara av det. Faktiskt.
Robin... Om du läser det här, ser vad som står, så snälla du, försök förstå att jag är så oerhört seriös som jag bara kan bli. Som bara du VET att jag kan bli. <3
Om jag kunde förklara vad eller hur jag menar så skulle jag, men jag kan inte förklara alla mina vrickade tankar. Jag kan inte. Det är väldigt svårt.
In på ett annat samtalsämne: Chris och jag ska övernatta antingen i min och Robins lägenhet eller hemma hos min mamma, vi har inte bestämt när eller ens var än. Men det kommer väl det också.
Det blev ytterligare en sömnlös natt för mig. Jag valde att inte gå och sova, och jag ansåg mig ha för fullt upp med bdb, msn, musik osv. för att hinna skriva, men nu, tio i nio på morgonen så gör det absolut ingenting att skriva, för det är ingen som pratar med mig, ingen som kräver något av mig eller någon som sms:ar just nu.
Sov gott, eller nåt sånt. Ja, det får duga.
Det var för övrigt sjukt jobbigt att Chris inte kunde skriva mer än "Jag orkar inte med att prata." Det är förståeligt eftersom det som han skrev innan i samma sms men som jag tänker censurera, måste ha vart oerhört jobbigt för honom och hans familj, det förstår jag. Och jag förstår att han inte vill prata när något sånt händer.
Jaja, återgår till verkligheten. Är väldigt avundsjuk på Jea för hon har en bra kille. Min Robin är oerhört bra, det finns negativa sidor med honom och det finns negativa saker med Chris också, dock inga jag sett än. Relativt jobbigt. Chris är den där självsäkra, medans Robin.. Han är liksom... Robin.. han är unik.. Så jävla speciell och Den mest UNDERBARA person jag någonsin träffat på.
Nu bär det av till skolan utav ingen anledning alls förrutom att finna mina betyg..
Hamstern fyller förresten år idag. 19 år till och med. Grattis. :) <33
HA SÅ JÄVLA KUL!
Adjö.
onsdag, april 09, 2008
tisdag, april 08, 2008
Tankar
Dåså.
Första "riktiga" inlägget. Gratulera mig.
Jag kan inte säga att jag har varit en ängel när det gäller förhållanden, ibland funderar jag faktiskt på om jag faktiskt skulle kunna klara mig utan förhållande, bara för en gångs skull. Svaret på den frågan: Ja. Jag skulle kunna klara mig. Jag skulle kunna strosa omkring på gatorna, supa mig redlöst full, knulla vem fan jag vill, känna den där friheten i att inte vara beroende av att respektera sin partners vilja och val osv. Men... folk pratar ju om vad som menas med "närhet". Att dom skulle sakna den så fruktansvärt mycket, när eller om det väl skulle ta slut mellan den person som babblar på om detta och dess partner.
Vad är närhet? Är det när man känner sammarbete med någon igenom livet? Är det tryggheten i att man har någon vid sin sida oavsett vad som än händer? Är det när man ligget och glor i taket och känner sig "åh, så kär" i den person som ligger bredvid en? Vad är närhet och hur känns det egentligen?
Det kan låta lite kallt av mig nu att jag skriver det här efter ett och ett halvt års förhållande men jag är bara 17 år ung än. Jag funderar fortfarande. Vad skulle vara bäst för mig? Vad skulle jag kunna förändra för att allt skulle kunna kännas bättre för mig? Vad är mest rättvist av mig att göra, för att glädja alla andra och mig själv?
Just nu är jag oerhört trött, men jag försöker skriva det som kanske behövs för att allt ska lugna ner sig i mitt huvud. Allt är som kaos i mitt huvud just nu, men what the hey, så är det när man har en hjärna att tänka med.
Jag är egentligen jävligt okänslig, bryr mig inte speciellt mycket om andra och ännu mindre om mig själv. Det enda jag egentligen har att säga är: "En dag kommer den här jorden att rasa samman och då kommer alla människor som är positiva till iallafall något, dratta på röven så hårt att dom inte vet hur dom kommer kunna ta sig ur det."
Det är bara att inse - världen är ett pisshål, folk ser på sig själva med nervärderande blickar, as if they where the only ones around, typ. Folk låter sig styras av vad Alla andra tycker. Regeringen, morsan, Farsan, Vänner, Släkt, Pojkvän, Flickvän, slash WHATEVER?!
Som att jag har Just DET att bry mig om? (Ursäkta mina dåliga ordval - jag är trött. Skrev det förrut och skriver det igen.) Jag bryr mig knappt om mig själv, när ska folk förstå? Det finns ingenting för mig i den här världen som kan förvåna mig. Det finns ingen som kan säga något för att underlätta för mig, mina tankar och åsikter är mina tankar och åsikter och ska jag dö så ska jag ta mig fan dö med bra vilja mot mig själv, inte på grund av någon frikkin hjärtattack eller av att bli knivstucken av min kvinnomisshandlande man medans jag ligger och sover. Jag ska somna in tack vare tabletter och alkohol. PUNKT SLUT! Den dagen jag gjort det så har jag gett upp, yeah yeah, vem vill se någon av sina vänner ge upp egentligen, jag vet vad ni tänker. AS IF I AM THE ONLY ONE WHO HAS EVER DONE THIS? Knappast. Ett val som är mitt är ett val som möjligtvis går ut över andra, men vad kommer jag märka av det? Jag kommer vara DÖD innan någon ens hinner reagera?
Återgår till första delen av hela det här inlägget och vad det egentligen skulle handla om.
Jag kan inte säga att jag har varit en ängel när det gäller förhållanden.
Nej! Jag har inte vart någon ängel, många vet om det. Jag har knullat vem fan jag vill. Jag har strulat, jag har sårat, jag har mått bra av det, jag har mått dåligt av det, jag har vart beroende av det, jag har tröttnat på det, jag har fått upp ögonen för det igen - och nu snackar jag inte bara en gång. Nej Nej! Jag snackar säkerligen över 40 gånger mot varenda jäkla snubbe jag vart tillsammans med. Det är inte rättvist, jag vet, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig, eller hur?
Har redan börjat ändra mig, thank you very much. Jag tycker jag lyckas oerhört bra. Det enda jag inte tänker ändra på är mitt hat, mot många många människor. Jag tänker inte ändra min besvikelse och jag tänker inte ändra på mitt stöddiga, jävliga jag. För det är en del av mig. Jag har alltid vart lätt i käften när det gäller att snacka. Ibland tar det stopp för mig också men inte låter jag mig hindras av det.
Jag har blivit överkörd så många gånger att det finns knappt något kvar av mig. Jag har blivit hindrad att säga något av ren och rak "trevlighet". Och det där med mitt beroende efter att skära mig. Ja! Det är ett beroende, som jag håller fast vid, för när jag väl hamnar på botten så kommer jag inte låta något hindra mig från att låta mig blöda precis så mycket som jag behöver blöda.
Och tillit? Vad är det egentligen? Att man blir sviken Igen?!?!?! Fat chance, säger jag bara, att jag tänker förklara allt jag tänker på, för någon som inte kan ta det. Kan inte personen i fråga som jag snackar med ta det jag har att säga, ja, Far och flyg då, för kan du inte ta mina ord så har du inget i min hjärna att göra, så stick! DRA! SHOO SHOO!
Uppmärksamhet behövs inte för mig, jag lyckas få det så bra utan att göra något.
Folk som verkligen tar del av dom här orden, läser, grubblar, kommer överens med sig själva att "hmm, hon kanske har en poäng i det hon skriver", JA! Det visste jag väl, din fucking buttwhipe. Vad fan tror du jag är? En Faker som leker igenom livet och lever i någon sorts drömvärld där allt är rosa, lila och svart? Nej! Inte en chans, jag är mer nere på jorden just nu än minst HÄLFTEN av alla på den här förbannade jobbiga jorden är. Dom leker svensson-liv, ELLER så försöker dom få det att se ut som dom INTE gör det, trots att dom bör dom där kängorna för 50 000 spänn ifrån Nike/Whatever.. Ja, LYCKAT säger jag bara, ha det så kul med ditt bidrag som du kommer få när din morsa och farsa och alla du "älskar" har gått bort. HA SÅ JÄVLA KUL!
Nu tänker jag lugna ner mig med ett rakblad eller något.
Ha det bra.
Kram/Mysan.
Första "riktiga" inlägget. Gratulera mig.
Jag kan inte säga att jag har varit en ängel när det gäller förhållanden, ibland funderar jag faktiskt på om jag faktiskt skulle kunna klara mig utan förhållande, bara för en gångs skull. Svaret på den frågan: Ja. Jag skulle kunna klara mig. Jag skulle kunna strosa omkring på gatorna, supa mig redlöst full, knulla vem fan jag vill, känna den där friheten i att inte vara beroende av att respektera sin partners vilja och val osv. Men... folk pratar ju om vad som menas med "närhet". Att dom skulle sakna den så fruktansvärt mycket, när eller om det väl skulle ta slut mellan den person som babblar på om detta och dess partner.
Vad är närhet? Är det när man känner sammarbete med någon igenom livet? Är det tryggheten i att man har någon vid sin sida oavsett vad som än händer? Är det när man ligget och glor i taket och känner sig "åh, så kär" i den person som ligger bredvid en? Vad är närhet och hur känns det egentligen?
Det kan låta lite kallt av mig nu att jag skriver det här efter ett och ett halvt års förhållande men jag är bara 17 år ung än. Jag funderar fortfarande. Vad skulle vara bäst för mig? Vad skulle jag kunna förändra för att allt skulle kunna kännas bättre för mig? Vad är mest rättvist av mig att göra, för att glädja alla andra och mig själv?
Just nu är jag oerhört trött, men jag försöker skriva det som kanske behövs för att allt ska lugna ner sig i mitt huvud. Allt är som kaos i mitt huvud just nu, men what the hey, så är det när man har en hjärna att tänka med.
Jag är egentligen jävligt okänslig, bryr mig inte speciellt mycket om andra och ännu mindre om mig själv. Det enda jag egentligen har att säga är: "En dag kommer den här jorden att rasa samman och då kommer alla människor som är positiva till iallafall något, dratta på röven så hårt att dom inte vet hur dom kommer kunna ta sig ur det."
Det är bara att inse - världen är ett pisshål, folk ser på sig själva med nervärderande blickar, as if they where the only ones around, typ. Folk låter sig styras av vad Alla andra tycker. Regeringen, morsan, Farsan, Vänner, Släkt, Pojkvän, Flickvän, slash WHATEVER?!
Som att jag har Just DET att bry mig om? (Ursäkta mina dåliga ordval - jag är trött. Skrev det förrut och skriver det igen.) Jag bryr mig knappt om mig själv, när ska folk förstå? Det finns ingenting för mig i den här världen som kan förvåna mig. Det finns ingen som kan säga något för att underlätta för mig, mina tankar och åsikter är mina tankar och åsikter och ska jag dö så ska jag ta mig fan dö med bra vilja mot mig själv, inte på grund av någon frikkin hjärtattack eller av att bli knivstucken av min kvinnomisshandlande man medans jag ligger och sover. Jag ska somna in tack vare tabletter och alkohol. PUNKT SLUT! Den dagen jag gjort det så har jag gett upp, yeah yeah, vem vill se någon av sina vänner ge upp egentligen, jag vet vad ni tänker. AS IF I AM THE ONLY ONE WHO HAS EVER DONE THIS? Knappast. Ett val som är mitt är ett val som möjligtvis går ut över andra, men vad kommer jag märka av det? Jag kommer vara DÖD innan någon ens hinner reagera?
Återgår till första delen av hela det här inlägget och vad det egentligen skulle handla om.
Jag kan inte säga att jag har varit en ängel när det gäller förhållanden.
Nej! Jag har inte vart någon ängel, många vet om det. Jag har knullat vem fan jag vill. Jag har strulat, jag har sårat, jag har mått bra av det, jag har mått dåligt av det, jag har vart beroende av det, jag har tröttnat på det, jag har fått upp ögonen för det igen - och nu snackar jag inte bara en gång. Nej Nej! Jag snackar säkerligen över 40 gånger mot varenda jäkla snubbe jag vart tillsammans med. Det är inte rättvist, jag vet, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig, eller hur?
Har redan börjat ändra mig, thank you very much. Jag tycker jag lyckas oerhört bra. Det enda jag inte tänker ändra på är mitt hat, mot många många människor. Jag tänker inte ändra min besvikelse och jag tänker inte ändra på mitt stöddiga, jävliga jag. För det är en del av mig. Jag har alltid vart lätt i käften när det gäller att snacka. Ibland tar det stopp för mig också men inte låter jag mig hindras av det.
Jag har blivit överkörd så många gånger att det finns knappt något kvar av mig. Jag har blivit hindrad att säga något av ren och rak "trevlighet". Och det där med mitt beroende efter att skära mig. Ja! Det är ett beroende, som jag håller fast vid, för när jag väl hamnar på botten så kommer jag inte låta något hindra mig från att låta mig blöda precis så mycket som jag behöver blöda.
Och tillit? Vad är det egentligen? Att man blir sviken Igen?!?!?! Fat chance, säger jag bara, att jag tänker förklara allt jag tänker på, för någon som inte kan ta det. Kan inte personen i fråga som jag snackar med ta det jag har att säga, ja, Far och flyg då, för kan du inte ta mina ord så har du inget i min hjärna att göra, så stick! DRA! SHOO SHOO!
Uppmärksamhet behövs inte för mig, jag lyckas få det så bra utan att göra något.
Folk som verkligen tar del av dom här orden, läser, grubblar, kommer överens med sig själva att "hmm, hon kanske har en poäng i det hon skriver", JA! Det visste jag väl, din fucking buttwhipe. Vad fan tror du jag är? En Faker som leker igenom livet och lever i någon sorts drömvärld där allt är rosa, lila och svart? Nej! Inte en chans, jag är mer nere på jorden just nu än minst HÄLFTEN av alla på den här förbannade jobbiga jorden är. Dom leker svensson-liv, ELLER så försöker dom få det att se ut som dom INTE gör det, trots att dom bör dom där kängorna för 50 000 spänn ifrån Nike/Whatever.. Ja, LYCKAT säger jag bara, ha det så kul med ditt bidrag som du kommer få när din morsa och farsa och alla du "älskar" har gått bort. HA SÅ JÄVLA KUL!
Nu tänker jag lugna ner mig med ett rakblad eller något.
Ha det bra.
Kram/Mysan.
söndag, april 06, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
