Jag lägger också in några låtar från Youtube som betyder mycket för tillfället.
http://www.youtube.com/watch?v=e0Qt5CKdoOY
http://www.youtube.com/watch?v=plGETDmXw5g&ob=av2e
http://www.youtube.com/watch?v=XQZcNzftyv4
http://www.youtube.com/watch?v=Wye6CygA0Lc
tisdag, september 28, 2010
Inga ord, inga åsikter.
Vad gör man när man känner sig så jäkla vilsen?
Det är så mycket jag backar från, för att hålla andra nöjda och glada. Jag är trött på att känna att jag drar upp alla negativa känslor hos alla runt omkring mig. Jag är så trött.
Jag vågar inte ens skriva vad som är fel, det här borde vara ett ställe där jag kan lätta mina känslor, men jag kan inte. Jag är så fruktansvärt rädd. För jag vet hur många det finns som dömer.
Det finns så många som dömer, och kränker. Det var aldrig meningen att jag skulle bli likadan.
Det har hänt så mycket, att jag är så avtrubbad av det. Jag vet inte vad jag ska känna, hur jag ska agera, reagera, vad jag ska göra helt enkelt.
På bara ett års tid har så mycket blivit så fel. Och jag har alltid ansett att jag måste backa, i och med att mycket av det negativt som hänt har alltid, på ett eller annat sätt, vart mitt fel. Jag har alltid vart en negativ faktor i många personers vardag. Därför har jag valt att backa.
Jag skrev på bilddagboken om hur mycket och vad som ändrats, men jag vägrar att ge ett svar på varför, hur eller vad jag ska göra åt det. Jag bara anser att situationen är som den är. Varför ska jag klaga? Jag bör väl vara glad över det jag har?
Det lilla som finns kvar, jag vet inte riktigt om det är värt att kämpa för. Jag har så många trauman efter mig, mycket som har förstört, och idag är jag helt enkelt vilsen. Jag vet ingenting.
Som sagt: Jag är nog rätt avtrubbad.
Verkligheten känns långt bort, och jag känner mig så liten. Jag kan inte påverka.
Många gånger har jag ångrat vad jag gett för tips och råd, för oftast har dom påverkat andras vardag så pass att det har vart just dom tips och råd jag gett som har förstört. Så jag har valt att vara tyst.
Jag har valt att leva ett liv i tystnad. Att inte låta andra bli påverkade av mina ord. För jag orkar inte riktigt med att se hur besvikna andra blir när dom ser hur mycket jag har att berätta, och inte får en syl i vädret själva.
Jag tänker inte, på något sätt, vara den person som förstör andras glädje över min egen. Jag orkar inte vara den personen. Inte längre.
Så jag ger faktiskt upp den här kampen. Ingen kan säga att jag inte försökt, och nu är det dags att jag drar mig tillbaka.
Det är det jag gör. Jag tystar ner mig själv. För andras skull. Helt och hållet. Inte för att hålla mig själv glad, utan för att jag anser att det är det bästa för alla runt omkring mig.
Oavsett vilket har mina ord aldrig spelat någon roll.
Det är så mycket jag backar från, för att hålla andra nöjda och glada. Jag är trött på att känna att jag drar upp alla negativa känslor hos alla runt omkring mig. Jag är så trött.
Jag vågar inte ens skriva vad som är fel, det här borde vara ett ställe där jag kan lätta mina känslor, men jag kan inte. Jag är så fruktansvärt rädd. För jag vet hur många det finns som dömer.
Det finns så många som dömer, och kränker. Det var aldrig meningen att jag skulle bli likadan.
Det har hänt så mycket, att jag är så avtrubbad av det. Jag vet inte vad jag ska känna, hur jag ska agera, reagera, vad jag ska göra helt enkelt.
På bara ett års tid har så mycket blivit så fel. Och jag har alltid ansett att jag måste backa, i och med att mycket av det negativt som hänt har alltid, på ett eller annat sätt, vart mitt fel. Jag har alltid vart en negativ faktor i många personers vardag. Därför har jag valt att backa.
Jag skrev på bilddagboken om hur mycket och vad som ändrats, men jag vägrar att ge ett svar på varför, hur eller vad jag ska göra åt det. Jag bara anser att situationen är som den är. Varför ska jag klaga? Jag bör väl vara glad över det jag har?
Det lilla som finns kvar, jag vet inte riktigt om det är värt att kämpa för. Jag har så många trauman efter mig, mycket som har förstört, och idag är jag helt enkelt vilsen. Jag vet ingenting.
Som sagt: Jag är nog rätt avtrubbad.
Verkligheten känns långt bort, och jag känner mig så liten. Jag kan inte påverka.
Många gånger har jag ångrat vad jag gett för tips och råd, för oftast har dom påverkat andras vardag så pass att det har vart just dom tips och råd jag gett som har förstört. Så jag har valt att vara tyst.
Jag har valt att leva ett liv i tystnad. Att inte låta andra bli påverkade av mina ord. För jag orkar inte riktigt med att se hur besvikna andra blir när dom ser hur mycket jag har att berätta, och inte får en syl i vädret själva.
Jag tänker inte, på något sätt, vara den person som förstör andras glädje över min egen. Jag orkar inte vara den personen. Inte längre.
Så jag ger faktiskt upp den här kampen. Ingen kan säga att jag inte försökt, och nu är det dags att jag drar mig tillbaka.
Det är det jag gör. Jag tystar ner mig själv. För andras skull. Helt och hållet. Inte för att hålla mig själv glad, utan för att jag anser att det är det bästa för alla runt omkring mig.
Oavsett vilket har mina ord aldrig spelat någon roll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
