Nu slungas jag in i ångestens värld igen och vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Ska jag berätta för någon som bara kanske vill förstå och hjälpa? Ska jag be någon att hjälpa eller ska jag ta ett steg närmre avgrunden och bara hoppa?
Ta bort sex ifrån mitt liv och lämna mig som i ett tomt skal. För jag behöver inte känna att det enda jag duger till är sex. Det får mig bara att gråta när jag är ensam. Och jag hatar... Avstånd från livet. Det fanns ju så nära förrut.
Jag hatar mig själv så jävla mycket. Jag vill inte sätta i mig den där måltiden, för då blir jag äcklig. Och jag kan inte låta bli att skära, för det ligger något i det som man inte annars kan få. Jag vet att folk tittar, och det gör mig tänd på tanken av att göra något som "vanligt folk" aldrig skulle kunna tänka sig att göra.
Jämt när jag inte har tillgång till en dator får jag upp delar ur "Berättelsen om.. Mig?" i huvudet, men har aldrig papper och penna för att kunna fortsätta. Nu får det vara nog! Jag ORKAR INTE MER! JAG TÄNKER DÖ!
För vem fan kan ignorera att den här smärtan får mig att förvandlas till en levande död egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar