Jag måste få erkänna att jag är väldigt glad att jag valde att åka till älskling nu. För nu känns det helt okej, och ångesten ser till att hålla sig borta mestadels av tiden. Det är skönt att få en time-out från verkligheten och det vardagliga och se något nytt, som får mig att... Må bra.
Fast ibland så kommer ångesten ändå. Och det är då det blir tyst. And I can´t help to feel this haunting feeling. Fan då. Jag vill verkligen.. Må bra. Och nu när jag väl har chansen till att släppa taget, tillsammans med Peter, då börjar det bara bli svårt.
But I´m hanging on. Trying to forget, trying to feel.
Oavsett vilket så är jag bara sjukt glad att jag är här och I can´t wait for us to be together.
Och jag kommer verkligen kämpa för att inte såra. Och jag kommer hålla mig i skinnet och jag kommer älska mer och mer, tills Herr Ångest försvinner, ur mitt hjärta och ur mitt huvud.
Älskling duschar nu, och jag funderar på att dra igång lite musik, bara för att ha något att nynna på, för att glömma att varje gång älskling är borta så blir det ett litet steg svårare för mig att handskas med allt som gör att mina andetag blir tyngre och jag får svårare att andas.
Det kommer kännas hemskt att åka härifrån. Och mest av allt önskar jag att jag kunde stanna för alltid i Peters säng. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar