Jag önskar verkligen jag kunde göra något åt det här kliet innanför huden. Det försvinner inte. Jag har blivit sviken för många gånger för att se något annat. Och jag ska kämpa för att få tillbaka mitt värde... Someday.
Det försvann liksom när jag kände smärta första gången, på grund av vad någon utsatt mig för, eller en situation jag själv försatt mig i.. Jag satte mig ner på golvet med ett krampaktigt tag om köttet runt hjärtat och skrek rakt ut. Jag kommer ihåg att vid just det tillfället önskade jag så innerligt att få slita ut hjärtat och låta någon stampa på det. För det skulle ju göra mindre ont än den smärta jag kände precis just då.
Efter det har det liksom stupat och jag låter mig själv till slut bli utnyttjad, och det känns som jag är en äcklig person. För jag liksom särar på benen och blir penetrerad av smärta gång på gång.
Herregud. Vart tog kontrollen över livet vägen?
För det är sant. Fan, vart tog allt vägen?
Heffa kommer imorgon. Den första personen som faktiskt inte motsätter sig att komma ner och tvekar på att komma ner. Det är skönt att få sällskap i iallafall 24 timmar. Annars skulle jag nog få panik, igen. Tack, Heffa.
Och Du, Peter, min älskade Peter... Vet du vad? Jag älskar tanken på att få vara i närheten av dig. Och vi klarar det här, oavsett vilka hindren som står ivägen. Right?
Nej, nu orkar jag inte mer. Jag måste få ta en paus ifrån verkligheten.
Jag önskar allt kunde vara mer annorlunda.
Show me something else than hell?
Just fan.. Min dator la av och jag är kär, men vet inte vad han känner, trots att vi pratat om det massor gånger. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag finns också :O *hoppa massa upp o ner*
O om du älskar denne Peter så innerligt så ska jag hjälpa er på traven med vad jag kan så att ni blir lyckliga <3
I love you, sis <3 Även om det inte är något jag pratar om, eller visar så känner jag också så väldigt ofta, så jag (tror) att jag nästan förstår hur du känner dig. Vi tar hand om varandra, mkay? :* :)
Skicka en kommentar