Praktik, arbetssökande, känslor och självhat.

Det var i Måndags som min praktik började. Äntligen har jag något att göra på dagarna, jag slipper sitta still och bara glo in i väggen, samtidigt som alla mina tankar angående mig själv och allt som händer runt omkring försvinner lite lätt.

I morse vaknade jag av att jag var enormt klibbig av svett över hela kroppen. Jag märkte efter att jag vaknat ett flertal gånger att jag och Peter ju faktiskt låg under två täcken, han utan dom och jag med dom. Vid ungefär halv fyra, då både han och jag vaknade smekte jag honom lite lätt över huvudet och sedan smög jag ur mig frågan: "Ska du ha en kopp té sen när du vaknar?" Såklart blev det ett "Ja" till svar, eftersom jag vart så duktig under två månaders tid att jag fått honom att faktiskt tycka té är gott. Duktiga lilla jag. *Tumme upp på mig.*

Jag märkte också, då jag låg i sängen och vred och vände på mig, att alla tankar kring hur praktiken går och hur jag ser på mig själv är fruktansvärt extrema. Delvis förhoppningar om att kanske få stanna kvar på min praktikplats på Överskottsbolaget, och delvis mitt självhat som speglar sig i mina ärr på armarna. Tur för mig att jag som Peter sa har "väldigt bra läkekött".

På tal om min praktik: Jag mår jättebra när jag är där, but then again... Jag har ju bara vart där en dag än så länge. Alla var jättetrevliga, och jag hoppas verkligen att jag sköter mig så pass bra att jag får vara kvar där. Annars får det väl bli McDonalds.

Nu, tyvärr, hinner jag inte skriva så mycket mer än såhär, eftersom min buss går vid åtta, och jag är trots allt My. Det tar ju faktiskt tid för mig att bygga upp min ork och lust att gå iväg, mitt minne sviktar ju, och jag måste verkligen våga mig iväg till bussen för att ens komma till min praktik som jag lovat att jag ska klara av nu, varenda dag i två månaders tid. Lättare sagt än gjort.

Anyways... Wish me luck. Paniken börjar komma och jag tror nog det får bli att popp some pills snart.

Avslutar med en litet del ur en låt med P.O.D, som har ekat i mitt huvud sedan jag vaknade:

"She was only twelve
She was given the world with every chance to excel
Hang with the boys and hear the stories they tell
She might act kinda proud but no respect for herself

She finds love in all the wrong places
The same situations just different faces
Changed up her pace since her daddy left her
Too bad he never told her she deserved much better."

Have a nice day. Baii. :)