Historien om... Mig? Del 1.

Precis som alla historier har en början så hade sorgligt nog mitt liv som mig också det. Jag blev på något sätt blev till. Varför kunde jag inte vara en av fem miljoner spermier som dog den dagen? Varför kunde dom inte strypt mig med kondom?
Sometimes I wish they would have.

Efter början så kommer jag till världen efter nio månaders liggande i min morsas mage. Jag kom ut och "åh, så frisk" jag var enligt dom.

Det här är alltså bara fakta. Något som alla vet att det går till så. På samma sätt, fast ändå så olika. Vad är skillnaden mellan mig och dig när det gäller att komma ut ur mammas mage?
Det som ska komma härnäst är nog också något alla vart med om: Dom närmsta tre åren kommer man inte ihåg någonting, hjärnan är inte tillräckligt utvecklad för att ta åt sig, men lära sig. Konstigt, right?

Sen kommer det första minnet: jag hittar en huggorm på muren vid vårt dåvarande hus. Säger till pappa att det ligger en orm där. Han låter den vara, drar valsen om att ormen är räddare för oss än vi för den, och att den bara solar.

Sen så stannar liksom mitt minne upp, jag har förträngt allt förrutom några fåtal minnen från dess att jag fyllt tre tills dess att jag fyllt elva, dock inte alla, men väldigt många. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var då mamma och pappa skiljde sig, inte ens varför, men jag kommer ihåg.. Ja, vad kommer jag ihåg?

På grund av alla förträngda minnen, kunde dom inte skjutit huvudet av mig vid runt tio års ålder som vissa föräldrar faktiskt gör? Kunde dom inte ha strypt mig med kondomen som dom likagärna kunde ha använt just den där kvällen när jag blev till?

När jag var runt tolv, då insåg jag vad livet var om, men förstod ändå ingenting. Jag förstod mycket mer än dom flesta i min ålder. Jag var redan lockad till alkohol, cigaretter och droger, dom två förstnämnda upplevde jag ett och ett halvt år efter det att jag fyllt tolv, sistnämnda: jag började missbruka benso vid 18 års ålder.

Det var även vid tolv års ålder jag tryckte in en tungstav i läppen, såg inte helt klokt ut men vad gör man inte för uppmärksamhet om man kände som jag gjorde då? Sminket var extremt till skillnad från mina små, unga ögon och kläderna var nog till och med helsvarta ett tag, likt mitt hår som jag också färgat helsvart. Att morsan inte sa ifrån redan då är ett mysterium för mig till och med idag. Det var inte långt tidigare som jag drogs ner i en depression som skulle göra sig påmind varenda dag fram tills idag.

Allt är liksom ihoptryckt till en enda stor smörja från då och jag vet inte vart jag ska börja. Jag är tvungen att göra en lista i Wordpad för att få ihop det och det är knappt så det fungerar att skriva om det då.