Om jag ändå kunde göra någon skillnad.

Om jag ändå kunde se ur andra ögon. Försöka hjälpa, förstå.
Prinsessan, We´re in this together.
Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig och att du inte låter det mörka ta över.

Jag kan inte annat än att ge upp.
Jag längtar efter min säng, mina väggar, min stjärnhimmel, mina cigaretter, Mitt, Mitt, Mitt.
Jag längtar efter ensamhet med Syster och Familj och Prinsessan, och ärret på min handled gör inte hela saken bättre, tack så mycket, Saga!
Jag längtar efter Linköping, Snö med Jacob,
Kyla med frostiga andetag och Lindesberg..
Åh, det underbara Lindesberg, med Syster och Nikklas, Prinsessan och Daniel, Kvällspromenader och levande Ljus,
Robins kyssar fyllda med kärlek
och Chips med skräckfilm.
Jag längtar tillbaka, men samtidigt längtar jag fram.

Ett steg längre från Kaoset och ett steg närmre Verkligheten.

Är det verkligen sant?
Ska jag behöva leva med det här?
Jag kanske bara inbillar mig att det är så illa?
Det kanske egentligen är svartsjuka och lycka jag känner?

Jag vill bara kunna göra en förändring för någon.